Idag den 19 november är det påstås det internationella mansdagen. En dag som med tiden kanske kan nå samma dignitet som Kanelbullens dag. Med den skillnaden dock att kanelbullar ju gräddas i ugnen under det att en man snarare grillas. Personligen kan jag avstå från såväl kanelbulle som mansdag om än det är roligt att dottern ringer på fars dag - men i ett helt annat ärende förstås - och att sonen dagen därpå skrattar och säger Åh, javisst. Inga slipsar dock, dem köper jag helst själv. Vad gäller kvinnor och män brukar jag hävda att jag visst har lätt att tåla att kvinnor har åsikter - men det är betydligt svårare att ta att de har rätt så förbaskat ofta. Det händer att jag inte hinner längre än till tankstrecket innan det smäller men må så vara.
En mig föredetta närstående påpekade för åratal sedan att om några kvinnliga arbetskamrater planerade något gemensamt hette det syrligt att jaså nu ska det nätverkas, samtidigt som de manliga arbetskamraterna gärna tog en bastu och pilsner tillsammans. För ännu fler åratal sedan, sådär runt 1980, väckte en god vän postitiva vibbar då han berättade att han varit på mansläger. Där hade de fått slita tillsammans, lösa komplicerade problem, blivit uppmärksammade på vikten av samarbete och gemensamma värden osv. Men när han sammanfattade lägret med "repmånad" föll hans aktier genast i botten. Klart men egentligen alldeles oklart varför. Han hade ju bara visat på en plattform för manlig gemenskap och utveckling.
Slutligen: för flest antal år sedan bildade Svenska Dagbladets Tecknar-Anders "Fredrik Bremerförbundet"; en salong i hans söndagskolumner befolkad av feta farbröder med cigarr.
Semper bufo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar